Jag föddes för ett halvt sekel sedan i Schleswig-Holstein, i en liten by på Stör. Under tiden finns det nästan ingenting som förbinder mig med området, byn och följande stadsdel – mitt hem är fortfarande där uppe, men bara där det finns vatten, riktigt vatten. Jag älskar Nordsjön och särskilt när andra fly. Så när det verkligen regnar, stormar eller till och med snöar. När vågorna “vandrar till stranden”, som Lale Andersen redan har sjungit. Jag älskar det när vinden blåser vattnet i ansiktet. Det är därför jag åker till en av Nordsjön öar minst en gång om året för att koppla av på vattnet under långa promenader.

Jag studerade redan här i Berlin, gick sedan till Hamburg för att leva och återvände till slut någon gång till Berlin. Även om jag aldrig gillade den här staden. Nu har jag gjort fred med henne. Eftersom jag tittar ut ur mitt fönster på vatten, och vatten är där måsarna är. Vi har också hägrar, skarv, svanar och olika andra vattenfåglar, såväl som rävar, igelkottar, många hundar, katter och andra fyrbenar, som gör det till ett nöje att gå varje kväll och granska dagen.

Redan på skolan – klassisk humanistisk pojkes gymnasium – var det tydligt att vägen leder till att skriva och / eller teater. Båda har följt mig i flera år. Jag har jobbat som journalist för olika medier, har publicerat facklitteraturböcker mycket framgångsrikt i många år och har också jobbat för teatrar gång på gång. Men båda fyllde mig inte riktigt. Jag var alltid intresserad av att lära mig mer än att prestera. När andra var glada över att de hade uppnått något var jag på väg till något nytt igen. Idag är jag bara en teaterregörare, men om det är möjligt – två eller tre gånger i veckan. Om du vill se riktigt bra teater kan du försöka få biljetter till “Uncle Vanya” i Deutsches Theatre eller för “Moby Dick” i Thalia-Theatre Hamburg. Båda obeskrivliga teaterupplevelser!

När jag vann lite pengar i en frågesport för tio år sedan vågade jag experimentet med att förvandla bridge-hobby till ett yrke. Med pengarna som startkapital grundade jag en bridgeclub år 2000, Bridgeclub Berlin e.V. Det var den första bridgeklubben i öst om staden. Vi hyrde rum i centrum av Berlin och var mycket framgångsrika där i flera år. Under tiden har mer än 2000 studenter gått på våra kurser. Några av dem spelar mycket framgångsrikt i Berlin-klubbarna idag, en mycket begåvad ung dam även vid EM.

Men det fortsätter bara att ringa mig på nya äventyr. Så vid någon tidpunkt gav jag upp verksamheten och ägnade mig åt helt nya uppgifter. Men när du börjat med Bridge vet du att det är svårt att verkligen lämna detta fascinerande spel ensam. Och så för två år sedan ville jag spela “bara en hand” och se där, virusbron fångade mig omedelbart igen. Det finns helt enkelt inget mer spännande än hobby. Och eftersom scenen fortfarande inte hade förändrats mycket började jag snabbt lära igen. Och här är jag nu!

Spridd över fyra platser i staden, jag försöker ge dig en del av betoningen, passionen som kopplar mig till det här spelet. Och om jag lyckas bara lite kommer du inte kunna komma ifrån det här spelet. Jag lovar!

Klaus Maaß